Från våra brukare

Att leva med schizofreni

Elisabet Alphonce

Här följer beskrivningar av livssituationer för några personer som lever med schizofreni. Beskrivningarna är baserade på verkliga personer, men namn, ålder, kön, och andra data har ändrats så att personerna inte går att identifiera.

Anna är 30 år och lever ensam i en liten lägenhet i en mellanstor stad. Hon medicinerar med neuroleptika och upplever biverkningar i form av viktuppgång och trötthet. Hon har inga symtom av sjukdomen, utan är väl återhämtad. Däremot begränsar tröttheten henne och ger igångsättningssvårigheter främst på mornarna. Hon har boendestöd som hjälper henne med att sköta hushållssysslor samt att komma upp på morgonen. Anna arbetar halvtid för ett privat företag som kontorist. Hon har en stödd anställning (lönebidrag), men sköter kvalificerade arbetsuppgifter. Hon umgås med vänner på fritiden och går regelbundet på teater och bio med vännerna. På sommaren brukar hon åka på en utlandsresa med någon av sina bästa vänner. Hennes kontakt med vården består av samtal med en skötare en gång i veckan samt regelbundna läkarsamtal. Hon har deltagit i patientutbildning och fått psykiatrisk rehabilitering.

Bosse är 40 år och lever med sin sambo i ett radhus i utkanten av en storstad. Han medicinerar med neuroleptika och stämningsstabiliserande mediciner. Han arbetar 25% för en högskola där han sysslar med enklare uppgifter. Han får ta emot lön upp till 42 000 kr/år och får behålla sin permanenta sjukersättning. Arbetet förbättrar hans ekonomi så att han har råd att äta lunch på restaurang med arbetskollegorna. På fritiden träffar han några goda vänner och ägnar sig åt styrketräning. Medicineringen har som biverkning att han går upp i vikt, så motionen är extra viktig. På somrarna reser Bosse med sambo till en sommarstuga som ägs av sambons familj. Bosse lever med röster som är kvar trots adekvat medicinering. Dem hanterar han med strategier som han lärt sig i en rösthörargrupp. Hans kontakt med vården består av samtal med en sjuksköterska en gång i månaden samt regelbundna läkarsamtal. Han har deltagit i patientutbildning och sambon i närståendestöd.

Carl är 55 år och bor på gruppboende. Han har stora svårigheter att ta sig för med saker, och behöver personalens stöd för att komma upp på morgonen, dusch, tvätta sina kläder och liknande sysslor. Carl medicinerar med neuroleptika men har störande röster trots medicineringen. Han har permanent sjukersättning och saknar regelbunden sysselsättning. Däremot besöker han ofta RSMH-föreningen där han även fått förtroendeuppdraget att vara styrelseledamot. Förtroendeuppdraget ger Carl självkänsla och mening i tillvaron. Gemenskapen på föreningen ersätter kontakt med vänner och anhöriga för Carl, som har ett mycket begränsat socialt nätverk. Han talar om föreningen med värme och beskriver den som sin familj. Carls kontakt med vården består i att han träffar en sjuksköterska en gång varannan vecka för att få sin depåinjektion och ett kortare samtal, samt regelbundna läkarsamtal. Han har deltagit i patientutbildningen Ett självständigt Liv.

Dorotea är 35 år och bor i en hyresrätt i en mellanstor stad. Hon arbetstränar ideellt på ett en secondhand butik. Hon har permanent sjukersättning vilket ger henne en mycket svag ekonomi eftersom hon inte hann komma ut i arbetslivet innan hon insjuknade. Ekonomin är ett problem för Dorotea då pengarna inte räcker till månadens slut. Hon har blivit erbjuden god man med tackat nej eftersom hon anser det kränkande. Hennes föräldrar brukar få hjälpa till ekonomiskt i slutet av varje månad. Dorotea har gått upp mycket i vikt i samband medicineringen och har utvecklat insulinberoende diabetes. Hon sköter insulinbehandlingen själv med stöd från vården. Hennes kontakt med vården består av samtal med en sjuksköterska varje vecka samt regelbundna läkarsamtal.

Emma är 50 år och bor i en hyresrätt tillsammans med sina två barn. Hon arbetar heltid med utbildning av personal inom psykiatrin på ett större sjukhus. Hon medicinerar med en liten dos neuroleptika som ger minimalt med biverkningar. Emma umgås med familjen och sina vänner på fritiden. Hon brukar gå på konserter, bio och teater regelbundet med vännerna. Hon tar även hand om sin egen mor som är äldre och behöver omsorg. Emma är helt återhämtad och har inga symtom på sjukdomen. Hon har kontakt med sin samordnare två gånger om året, och läkarkontakt en gång om året. Hennes schizofreni är i full remmission.

Fredrik är 45 år och bor i en hyresrätt i en liten ort. Fredrik är frånskiljd och varannan helg har han hand om sina två barn. Fredrik arbetar halvtid på en restaurang och är aktiv inom föreningslivet. Fredrik lever med symtom på sjukdomen som han hanterar genom meditation och avslappningstekniker. Han väljer att inte medicinera då han vill behålla sin känslighet och full tillgång till sin kreativitet. Han skapar konst på fritiden, och ser de psykosnära upplevelserna som en inspirationskälla. Det är nu mer än 10 år sedan han behövde en inläggning för psykos. Han har ingen kontakt med vården.